2
Kommentarer
Jag blir beroende, besatt och kan inte sluta tänka på det jag håller på med. Konsekvensen blir att jag undviker all (icke slöjdrelaterad) social samvaro. Som tur är har mina kompisar vant sig.
Förra hösten var det illa, för då var det bodnader som var på tapeten. (höhö) Då kunde jag inte koncantrera mig på något annat än broderi. Sen dess har jag haft en ganska utdragen stickfas som började när jag lärde mig kompis Malin att virka och hon lärde sig det lite för bra. Jag blev tvungen att sticka en tröja.
I höst har jag drabbats igen och denna gången av DoReDo. http://www.doredo.se/
Som inbitet skogsbarn och dotter till en ullfanatiker har jag alltid klätt mig nästan bara i ullkläder på vintern och har under åren samlat på mig ett lager av både det ena och det andra - ullgrejer som jag inte använder eller som är för slitet. (kan man känna bordet med armbågen vet man att slutet är nära)
Dessa stoppade jag in i tvättmaskinen och körde på 90 grader så att de krympte ihop till tjocka ulltyg och sen dess har det blivit ett par benvärmare och ett par helt galna vantar.
Jag vet inte ens om resultatet blir så snyggt men ojojoj vad det är roligt att skapa fritt! Jag gillar DoReDo för att det blir något snabbt och att man kan dekorera med virkat, pärlor och broderier i det oändliga. Man slipper också skiljas från gamla älskade plagg - man bara gör om dem till nya!
Vantarna sydde jag på Janomes Memory Craft 6600 och jag säger bara OH MY GOD vilken maskin!
Det är kärlek i plast och metallform.
2 Kommentarer :
Tack for intiresny Blog
Ett härligt inlägg i miljödebatten.
Galna vantar blev det också.
Skicka en kommentar