Livet är slöjd!

En blogg om slojd.nu, läromedel, fortbildning och symaskiner. Välkommen!

Häng med på resan!

Direktlänk 0 Kommentarer
 
Hösten 2011 följde jag med på Hemslöjdens hantverksresa till Nepal. En på många sätt oförglömlig och lärorik resa...
Efter resan skrev jag nedanstående artikel i Slöjdforum.
 
Nu är det dags igen! Kerstin Andersson som är en verkligt kunnig och välorganiserad guide tar oss med till Laos och Vietnam till hösten. Jag ska passa på använda det resestipendium jag fick i fjor.
 
Häng med du också, jag vågar lova att det blir en stor upplevelse att längta till och minnas för resten av livet!
Läs mer om resan på:
 
Från Slöjdforum 2012-02-12 18:35
 
Inger Möller DegerfältJag for till ett av världens fattigaste länder och fann en rikedom.
Jag säger ibland till mina elever: ”Det folk som glömt hur man väver sitt tyg och bakar sitt bröd, det är ett verkligt fattigt folk.” I Nepal fanns en rikedom av kunskap och en hantverksskicklighet jag sällan skådat. Resan till andra sidan jordklotet var inte bara en geografisk resa, det kändes även som att resa i tiden.
Vi besökte livs levande människor som hade år av kunskap i sitt muskelminne. Silversmeder, träsnidare, tovare, skräddare, sömmerskor, keramiker … Vi fick se hur det tillverkades rottingmöbler, vävda sjalar, tegelstenar, rullad rökelse och papper helt för hand, eller med enkla verktyg, men med ”fabricerad” kvalitet. Det var så imponerande att se deras skicklighet! Och att få se deras tempo, lugnt men enträget.
När vi besökte ett träsnideri stod jag helt förstummad och såg hur en man med oerhörd skicklighet högg fram en gudabild. När han tog en paus i arbetet, reste upp figuren och gick på avstånd för att granska den, kom hans engelsktalande chef fram och förklarade: ”Här i Nepal tar det fem år att bli läkare, men det tar sju år att bli träsnidare …”
På ett tovningsföretag fick vi prova på att tova. Jag testade och tänkte att nog ska väl jag kunna få ihop en liten börs, jag är ju faktiskt ganska bra på att tova. Men oj vad vi skrattade, de nepalesiska proffsen och jag. Deras snabba flinka fingrar trollade ihop ullen, helt utan synbar ansträngning. Jag försökte härma deras handrörelser och jag gjorde verkligen mitt yttersta, men jag kände mig som total novis. När jag sedan dessutom insåg att de endast hade trampsymaskin att sy ihop fodret på, så önskade jag att jag haft mormor med mig.
Hon kunde, ja hon kunde allt, allt det som egentligen är viktigt i livet.
Jag önskar även att jag hade haft alla mina elever med mig till Nepal så att de fått höra det ständiga larmet från trafiken, och se solen går upp över Himalaya. Och framför allt fått ta dem med till alla skickliga hantverkare som vår guide Kerstin Andersson letat fram åt oss hemslöjdsresenärer.
I stället har jag börjat höstens lektioner med ”dagens Nepales”, små bildberättelser om hantverkarna. En av berättelserna har jag satt ihop till en liten film. Den ligger på Youtube, sök på Nepal – Tovning.
Välkommen om du vill följa med en sväng till Katmandu, eller visa dina elever hur man kan tova en hatt.
« Äldre Start Nyare »