Livet är slöjd!

Hejhej!

Min vän Johannes från thailandsutbytet är porträttmålare (och allting-annat-målare också) och fantastiskt duktig!
Han har bett mig göra lite reklam för sin nya hemsida där han visar upp lite av sina alster!
Titta in på:


www.jnart.se

 I måndags satt vi i fikarummet i textilhuset på Sätergläntan och pratade om hur Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson och att bevara det som är "svenskt"

"Ja, vi lär då aldrig få se Jimmie i knätofsar" var det någon som sa.

Och vad läser jag om i tidningen dagen efter? Jo,
Jimmie och hans superariska flickvän hade kommit till riksdagens högtidliga öppnande i dräkt (Flickvännen en sverigedräkt och jimmie själv en från blekinge, ja, med knätofsar!)

http://www.sydsvenskan.se/opinion/article1258318/Fargklick.html

Jag funderar en stund på om jag ska skratta eller gråta och bestämmer mig för att göra båda men med tonvikt på den senare.

Därför är jag glad: För att en politiker eller överhuvudtaget en offentlig person bär dräkt i offentliga sammanhang. Jag såg t ex inte en enda folkdräkt på någon av festdeltagarna på Viktoria och Daniels bröllop, vilket jag tyckte var synd!

Därför gråter jag: Det är FRUKTANSVÄRT om folkdräkten blir förknippad med främlingfientlighet, trångsynthet och sverigenationalism. Tänk att bli förknippad med sådana saker för att man vill bära folkdräkt, på samma sätt som svenska flaggan fått ändrad status
.
När vi nu lever i ett  mångkulturellt, globalt samhälle låt oss istället lära av varandra, och ta del av varandras kulturer och förundras över hur lik folkkonst över hela världen ser ut! Ju mer vi lär oss här på skolan, tittar på färger, former, figurer och jämför tekniker som folk historiskt använt sig av över hela världen, desto mer förstår vi hur lika vi människor faktiskt är!

Låt slöjden och dräkttraditionen vara en brobryggare mellan människor istället för tvärtom!

När jag bodde på Irland så bodde jag granne med en kille från Italien. Han hette Alberto och var full av liv och glädje (pga mycket energi dryck och socker). Han sprang alltid runt och hittade på saker så med honom hade men aldrig tråkigt. Vad jag tyckte bäst om med honom var att han var mycket konstnärlig. Han fyllde år i augusti så jag skrev ett födelsdags kort med en liten amiegurumi som jag hade virkat, en gräslig grön liten sak som jag tyckte passade honom. Tillbaka fick jag ett helt oläsligt brev (delvis på grund av handstilen och delvis på grund av den dåliga engelskan) men med det brevet fick jag en vacker snäcka! Jag vet att han bor i Triesta i norra Italien och det är en strand stad så jag kan tänka mig att snäckan kommer från havet nära honom, vilket gör den ännu finare.

I morse var det duktigt kallt om öronen när jag cyklade till skolan. Nu är det höst, och dags för mössa. Innan jag cyklade hem sydde jag mig en Max mössa som finns på Sy fleece. Det är den optimala mössan att ha under hjälmen. Mönstret fanns redan utklippt och klart så den tog mindre än 10 min att klippa till och sy, härligt!

Ps Jag kanske ska förtydliga att jag tidigare har donerat en ansenlig mängd fleece till skolan Ds