Livet är slöjd!

 I måndags satt vi i fikarummet i textilhuset på Sätergläntan och pratade om hur Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson och att bevara det som är "svenskt"

"Ja, vi lär då aldrig få se Jimmie i knätofsar" var det någon som sa.

Och vad läser jag om i tidningen dagen efter? Jo,
Jimmie och hans superariska flickvän hade kommit till riksdagens högtidliga öppnande i dräkt (Flickvännen en sverigedräkt och jimmie själv en från blekinge, ja, med knätofsar!)

http://www.sydsvenskan.se/opinion/article1258318/Fargklick.html

Jag funderar en stund på om jag ska skratta eller gråta och bestämmer mig för att göra båda men med tonvikt på den senare.

Därför är jag glad: För att en politiker eller överhuvudtaget en offentlig person bär dräkt i offentliga sammanhang. Jag såg t ex inte en enda folkdräkt på någon av festdeltagarna på Viktoria och Daniels bröllop, vilket jag tyckte var synd!

Därför gråter jag: Det är FRUKTANSVÄRT om folkdräkten blir förknippad med främlingfientlighet, trångsynthet och sverigenationalism. Tänk att bli förknippad med sådana saker för att man vill bära folkdräkt, på samma sätt som svenska flaggan fått ändrad status
.
När vi nu lever i ett  mångkulturellt, globalt samhälle låt oss istället lära av varandra, och ta del av varandras kulturer och förundras över hur lik folkkonst över hela världen ser ut! Ju mer vi lär oss här på skolan, tittar på färger, former, figurer och jämför tekniker som folk historiskt använt sig av över hela världen, desto mer förstår vi hur lika vi människor faktiskt är!

Låt slöjden och dräkttraditionen vara en brobryggare mellan människor istället för tvärtom!

När jag bodde på Irland så bodde jag granne med en kille från Italien. Han hette Alberto och var full av liv och glädje (pga mycket energi dryck och socker). Han sprang alltid runt och hittade på saker så med honom hade men aldrig tråkigt. Vad jag tyckte bäst om med honom var att han var mycket konstnärlig. Han fyllde år i augusti så jag skrev ett födelsdags kort med en liten amiegurumi som jag hade virkat, en gräslig grön liten sak som jag tyckte passade honom. Tillbaka fick jag ett helt oläsligt brev (delvis på grund av handstilen och delvis på grund av den dåliga engelskan) men med det brevet fick jag en vacker snäcka! Jag vet att han bor i Triesta i norra Italien och det är en strand stad så jag kan tänka mig att snäckan kommer från havet nära honom, vilket gör den ännu finare.

I morse var det duktigt kallt om öronen när jag cyklade till skolan. Nu är det höst, och dags för mössa. Innan jag cyklade hem sydde jag mig en Max mössa som finns på Sy fleece. Det är den optimala mössan att ha under hjälmen. Mönstret fanns redan utklippt och klart så den tog mindre än 10 min att klippa till och sy, härligt!

Ps Jag kanske ska förtydliga att jag tidigare har donerat en ansenlig mängd fleece till skolan Ds

Hejhej, ännu en inspirerande resa...
Susanna Gröning i Surahammar fick idén att söka "Skapande skola projekt" från Elisabet Lagermans artikel i Slöjdforum. Ibland tar det lång tid för en idé att bli verklighet men nu har vi genomfört två dagar i digital anda. Jag klev helt enkelt in i Sannas slöjdundervisning och visade och berättade om slöjdlexikonet för eleverna. Sen slöjdade vi loss och testade olika beskrivningar.
Slöjdsalen på Hammarskolan var mysig och i härlig "retrostil" men hade mer att önska när det gällde IT. Just nu byggs det för fullt och i Maj 2011 väntas den nya skolan med nya slöjdsalar stå klar. Då kommer det att finnas fast kanon i taket och datorer tillgängliga för eleverna. All den kunskap som ryms i en slöjdlärares huvud blir då tillgänglig även via datorn som gärna visar om och om, gång på gång, samma moment utan att tröttna. För det är just precis i det ögonblick som eleven exempelvis ska maska av sin stickning som motivationen att lära sig hur man maskar av finns.
En underbar kommentar från eleverna var -Men vad ska Sanna göra då?
Det viktigaste svaret är att datorn inte kan berömma och uppmuntra eleven. Men det handlar ju om att lärare och elev ska få tid att prata om processen och diskutera elevens projekt istället för att läraren ska visa, visa, visa.
Här följer lite härliga bilder från salen som på kvällen fick besök av ett gäng slöjdlärare som vi passade på att hålla en fortbildningskväll för.
Tack Sanna och Stefan för ett par slöjdiga dagar i Surahammar.

Första klassen tovade Freesbis på gamla CD, vi avslutade lektionen med att se vem som kunde kasta längst. Utomhus!

Här har vi Sanna i full gång med att markera ute en "Ölandsbro" på jeansbenet. Tyvärr hann inte beskrivningen bli helt klar så eleverna fick vara med och testa bästa sättet att rita vinklarna på. Film kommer inom kort... men resten av beskrivningen är redan inlagd i Sy.

Den avklippta jeansfållen blev ett pannband?

Några hann dekorera sin jeanskruka.

Full fart i salen, det var många jeansben som fick ett nytt liv som krukor/påsar.

En del snappade direkt upp att det gick fortare att "fråga datorn" och la beslag på en laptop.

Ett glatt gäng slöjlärare från Surahammar och Västerås kom på kvällen. Vi testade att sy en Lillväska.

Här har vi några stolta 8:or med sina Lillväskor, de passar till alla som vill hålla reda på sin mobil, pass, kort mm.